Miljonar i Saigon.

Nu har vi tagit oss till Ho Chi Min och fatt sallskap av Sofia pa vagen hit. Det sporegnade igar nar vi kom hit och ar mulet idag sa vi ar lite besvikna, eftersom var plan var att jobba pa brannan litegrann. Vi tog ut ett par miljoner dong och satte oss pa en mysig restaurang och tog en drink igar medans vi forsokte rakna alla mopeder som susade forbi. HELT SJUK trafik. Enligt var Lonely Planet sa ska man ga saaakta over vagen for att undvika att bli pakord, kanns ju helt fel eftersom man helst vill springa over vagen, men vi overlevde garkvallen iallafall. Imorrn ska vi och kolla pa krigstunnlarna fran Vietnamkriget och pa lordag drar vi vidare till Nah Trang. Nu ska vi ta oss en liten turistvandring ner till Saigonfloden med kamerorna i hogsta hugg. Hors!

Vi lever och mar

Hej alla fans!
Nu har vi gjort oss hemmastadda har i Bangkok i sviten som vi blev uppgraderade till. Var livslanga drom slog alltsa in till slut! Forutom sovrum sa har vi da en kombinerad lounge med bar och make-up-horna, samt badrum med dusch och badkar.

Det ar varmt har kan vi saga, hur varmt vet vi inte riktigt for vi har rent inte orkat kolla upp det. Hemskt vad allt blir jobbigt nar man ar pa semester. I fredags var det mulet sa vi akte till ett tempel med en extremt stor guldbekladd Buddha. Sedan blev det hetsshopping pa Siam Center.

Igar fick vi se solen for forsta gangen, det firade med en riktig kalasbranna, dvs. vi smaskade pa med solskyddsfaktor 30 och hudtonen var i princip oforandrad efter fyra timmars stekande. Solskyddsfaktor 15 here we come!

Vi har kort en liten tvadagars pa Khao San Road. Fredagskvallen var val sadar men igar kryllade det av backpackers pa bargatan sa vi hade sa roligt att vi inte var hemma forran vid attasnaret imorse. Idag har vi tagit det lite lugnt med kroppsskrubb pa ett spa for att underlatta for den efterlangtade kalasbrannan, det var skont.

Imorgon ska vi ta bussen till det beryktade tigertemplet. Gissa om vi skrek utover oss nar vi fick reda pa att turen aven inkluderar ett litet stopp vid bron over floden Kwai. Researrangoren blev sa forskrackt att hon trodde vi hade en farbror eller dylikt som dott i Vietnamkriget.
Nu godnatt, uppstallning 6.45 i hotellobbyn. Bilder kommer, ta't lugnt gott folk.

Färdigpackad och klar

Ojoj, sicken dag. Började med att ringa till Skatteetaten (Norges version av Skatteverket) för att få svar på varför mina pinkoder som man behöver till deklarationen inte kommit. Efter att ha blivit kopplad fram och tillbaka i all oändlighet fick jag till slut veta att det berodde på att de förväxlat ett C med en 6a i min adress. Jasi norrmän, läskunniga är de inte heller.

Sen började då den oändliga packningen som äntligen har kommit till sitt slut. Och jag skulle nästan vilja påstå att jag är en jävul på att packa, genomtänkt in i minsta detalj. Har via sms-korrespondens under kvällen fått veta att det inte riktigt går lika bra för min kära vän. Tydligen hänger det grejer utanpå ryggsäcken och risken finns att den spricker någonstans över Mellanöstern. Blir spännande att se hur det har gått på bagagebandet i Bangkok!

Imorgon lyfter vi som sagt mot Fjärran Östern och om ni har tur kanske vi livebloggar direkt från Arlanda, vi har ju som sagt några timmars väntan där.

NU KÖR VI IGEN!!

Countdown.

Imorrn åker vi! ÄNTLIGEN, för att låna ett litet ord från Gert Fylking.

Flyget går 09.50 från Skellefteå och sen har vi x antal timmar att döda på Arlanda innan vi åker vidare mot Istanbul och sedan, efter ett byte, mot slutdestinationen Bangkok.

Just nu kämpar jag mot min ryggsäck och undersöker hur många shampoflaskor/solkrämer/lotions/parfymer man egentligen får plats med utan att väskan börjar spricka i sömmarna. Snart uppe i 20 and still counting... Det här kommer bli en lååång kväll.

Greys Anatomy Show Room.

Tre veckor gammal fräsig hudtransplantation. Diverse hobbyläkare/självdiagnostiker/allmänna hypokondriker mfl. är hjärtligt välkomna att ställa en diagnos.

Topp två.

Jag blev så inne i min smutskastning av svensk sjukvård att jag helt glömde bort att redovisa ettan och tvåan på Mest-synd-om-i-världen-topplistan.

På andra plats hittar vi Marie Serneholt. Det måste vara jobbigt att ha en sådan total brist på personlighet att man vid en jämförelse med Leif GW tycker att han är en riktigt festlig improvisatör som verkligen bjuder på sig själv i TV-rutan. Hon når inte riktigt upp till förstaplatsen, detta tack vare hennes lagomt bitiga armar och att hon har en pojkvän som faktiskt har riktig snyggpotential bara han skulle odla en liten mustasch.

Och nu gott folk, på förstaplats finner vi inte den svenska vallageneralen från skid-VM, utan ingen mindre än Libyens utrikesminister! Inte på grund av hans utsatta jobb med motvind från alla möjliga håll utan enbart för att hans mor och far tyckte det var en ypperlig idé att döpa gossebarnet till Musa Kusa. Lillstackarn...

Tycka-synd-om-toppen.

Just nu är jag på tredje plats på Mest-synd-om-i-världen-topplistan.

För att jag har ett hål i benet och inte får åka till Asien och tvingas göra regelbundna besök på Anderstorp Vårdcentral, där jag tvingas ligga på mage på en kall brits i 45-gradig vinkel, medan semiprofessionella sjuksköterskor glider runt i foppatofflor och stinker gammkaffe och konstaterar att det där "såg ju bra ut". Innan dom i nästa mening tillägger "Fast jag har ju knappt sett nån hudtransplantation".

Nähä. Nämen vad bra då. Så då kanske det vore läge att få en remiss upp till kirurgen för att få träffa någon som faktiskt varit närmare en transplantation än "Greys Anatomy"-tittande med gubben i radhuset på Morön om vardagskvällarna. "Nejmen det går absolut inte, där gör dom ingenting åt saken". Häpp, men det vore ju kul om någon av de fem sköterskor jag träffat iallafall kunde svara på fråga om det där vita, geggiga är ny eller gammal hud. "Nejmen det kan jag inte svara på, det enda jag vet är att det finns multiresistenta bakterier i Asien och att du kan få kronisk kallbrand i benet om du åker iväg och förresten så börjar min kafferast nu så tjopp,tjopp iväg med dig!"

Jaha. Så igår var det sista gången jag pungade ut en hundring för att en främling ska känna på insidan av mitt lår och humma nåt om att det där såg ju bra ut för att i sitt inre ställa sig frågan om det där kan vara ett brännsår eller ett skrapsår från en fotbollsmatch. (Äh, vi satsar på brännsår, potato, potato)

Så från och med nu är jag min egen läkare. Och läkare Nyström längtar till Thailand!

Sagan om brännskadan

Hej och välkomna till vår splitternya blogg, reallydownunderpt2.

Egentligen skulle vi ju ha varit på väg till Bangkok vid det här laget. Men eftersom Maria tyckte det var en bra idé att somna mot ett element och dra på sig en tredje gradens brännskada har vi preliminärt skjutit upp resan till den 16e mars. Vår framtid ligger nu i händerna på några relativt inkompetena sjuksköterskor/läkare på Anderstorps vårdcentral. Men om allting går enligt planerna och vi får klartecken från Vårdis betalar vi resan nu på torsdag och sticker till Thailand nästa onsdag!
Vi vore evigt tacksamma om alla kunde hålla sina tummar för oss, fred.